Provade min nya torrdräkt för första gången och så här långt är jag nöjd. Bra vindskydd och funkar fint att paddla i, måste så klart testas i vatten oxå men får återkomma om det. Kändes först lite obehagligt med den tighta gummikragen och manschetterna  men jag vande mig ganska snabbt. 6 grader i vattnet, då kan den komma väl till pass när man paddlar själv. Köpte den av ett norskt företag som heter nemo, dräkten heter Nemo Force 10 Surface och den ser ut så här. Ett test av en annan torrdräkt från samma företag hittar man på http://www.padlesiden.no/Tester/Folkedrakten/. En bra sak med den nya modellen  är att den har blixlåset över magen/bröstet vilket gör att man kan öppna och stänga själv. Lite av en chansning men priset är under 3000 NOK och den har mest positiva omdömen om man kikar på nätet.

Uppstod ett litet problem när jag steg iland, hade glömt att jag lagt kameran i knät under kappelet. Plums, sa det då den föll i vattnet. Tråkigt men sånt som händer. Den fungerar iof mer och mer för varje dag men är tveksam till om den kan bli återställd. Minneskortet var det i alla fall inga problem med. Titta noga på bilderna, de är de är troligen de sista från den förträffliga lilla kameran!

Trodde att förra turen skulle bli den sista men beslöt mig för att ge mig ut en gång till. Har nu monterat givaren till ekolodet på hållaren till pontonen och ville prova den. Trevligt nog verkar det funka bra, kan därför meddela att vattentemperaturen låg runt 2 grader och 8 meter var det största djupet jag passerade. Funderade innan turen om man skulle märka att det bromsade mer på en sida, kunde dock inte märka något, givaren är ju ganska liten.

Isen hade börjat lägga längst in i vikarna. Då jag skulle prova där gäddorna högg sist fick jag vända, där låg is. Paddlade runt på djupare vatten men det gav inget, provade att kasta på grundare men det gav inget heller. Härligt att vara ute, lugnt och stilla, till och med lite sol. Alla stugägare och båtägare verkar ha packat ihop för vintern så man fick rå om hela kusten själv. Kom inte riktigt på vad jag skulle göra med all denna kust så jag satte mig på en sten och fikade.

Kaffebryggaren var trasig så dagen till ära hade jag kokkaffe i termosen, inte så dumt. Paddlade sedan vidare och några napp blev det inte denna dag. Var är gäddorna så här års? Tänkte att de skulle ställa sig djupt i fjärdarna. Så är det kanske också men i så fall ville de inte vara med idag. Funderade också på det där med torrdräkt. När man nu vet att det är 2 grader i vattnet så borde man kanske investera i en sådan, det borde kunna ge dig värdefulla minuter om olyckan är framme. Nåja, det får man fundera på till våren, detta var nog sista paddelturen för året. Eller funkar det med torrdräkt då man åker långfärdsskridskor?

Tanken var egentligen att fiska djupare, att prova vid kanterna där det går ner mot 3-4 meter men utan ekolod blir det bara massa gräsplockande.  Då fiskar jag hellre för grunt. Blåste gjorde det, kanske en 5-6 m/s, men höll mig på östra sidan där man fick lä av land. Kom lite regn också och grått var det, till och med min glada gula kajak verkade tappa färgen i höstrusket. Det enda som lyste upp den mulna dagen var den lysande gulgröna westinaren. Var föga förvånande ensam ute på vattnet och  började undra vad jag höll på med. Inte nog med att det var eländigt väder, fiskade dessutom så ineffektivt att det knappt var lönt att ha spöna ute.  Kanske var vobblern på ett ställe där en fisk hade rimlig chans att ta den 10% av tiden, om ens det. Lyckades jag göra rätt 50% av tiden så skulle chanserna naturligvis öka. Men då måste man ju också veta vad som är rätt….

Paddlar ut  mot havet och där blåser det ordentligt, glider på dyningarna tillbaka in fjärden. Vevar upp betena och gör några kast där jag fångat ett par fiskar tidigare. I andra kastet hugger en liten gädda men den lossnar turligt nog av sig själv. Blöt och kall om händerna, jackan börjar också bli fuktig.  Hittar ett lugnvatten med en lite djupare kanal i. Det plaskar till i strandkanten. Gädda? Hivar iväg den illgröngula jätten. Blir ett kollosalt plask när den landar. Vevar in och en gädda på strax över kilot hakar på, trött och stel följder den med utan större protester. Först då jag ska lyftta upp den börjar den protestera.

På 5 kast till får jag två fiskar till. Slutar sedan, är rädd att få en fisk som jag inte lyckas kroka loss.Som om det inte är nog med massa trekrokar och bristen på tång, så har jag någon sorts frotté på ovansidan av handskens tumme.  Det fastnar fenomenalt bra i gäddkäften. Kanske funkar det att klä en westins jätte med bitar av en gammal handduk?  Eller varför inte flugspöet, kan inte vara mer än två meter djupt där. Snabb tillbaka, lastning av kajak och sedan fika. Kaffe och prästost på hembakade tekakor, tack för dom lilla mamma!

 Sjön är grund men det ska finnas några djupare platser och det är de jag försökte finna. Naturligtvis krånglar ekolodet, fungerar periodvis vilket nästan är mer irriterande än om det inte funkar alls. Undrar om det beror på sikaflexet som sitter kvar, alt. mina försök att få bort det?

Gässen har börjat samla ihop sig och det ligger ganska stora flockar i sjön.

Ser  några metare  vid stranden och tar kaffepaus där.  Specimenfiskare på jakt efter storabborre. Inget nappalarm surrar medan jag dricker mitt kaffe och äter mina ostmackor. Väldigt trevliga grabbar, kul att höra hur de fiskar. Trevligt och avslappnat fiske också, sitta i en bekväm stol och hålla koll på sina spön. Det är klart,  juli är kanske en trevligare metemånad än oktober. 

Efter fikat beger jag mig ut på sjön igen och stöter på tunn nyis som driver omkring i södra delen av sjön. Full fart framåt! Skojigt värre att leka isbrytare!  Plötsligt ser jag ett tak som sticker upp ur vattnet. Vad har skett här? Är lite osäker på vilka regler som gäller till sjöss och avstår från att ta vraket i besittning. Notera särskilt påsen på skorstenen, ett listigt sätt att hindra vatten från att komma in och orsaka fuktskador.

Ja, sedan var det dags att bege sig hemåt.  Kan inte motstå isen i den första viken. Går till en början riktigt bra men då isen blir lite tjockare får jag svårt att sätta ner paddeln. När sedan fören visar tendenser att glida upp på isen istället för att bryta den börjar jag få kalla fötter, och hellre det än kalla och blöta kläder, metarna upplyste mig om att vattentemperaturen låg på 3-4 plusgrader. Hittar dock en väg  in med tunnare is. Är väl inte direkt nordostpassagen men lite imponerande tycker jag nog att min farled också är.

Djuphålorna då? Jo, hittade till slut ett lite djupare parti, stämmer med beskrivningen!

Man blir lite beroende av ekolod, är väldigt kul att se hur botten ser ut. Riktigt dramatiska skillnader i västerfjärden, från någon meter nästan lodrätt ner mot 7-8.  Det man ser på land, uddar, berghällar osv,  ger en bra hint men det är skoj att försöka få en bättre bild genom att passera några gånger med ekolodet 

Kaffet och mackorna blev som så många gånger förr höjdpunkten. Hade denna dag syltfläsk på tekakor bakade på grahamsmjöl. Riktigt fin kombination om jag få säga det själv. Ämnet förtjänar en större genomgång, här känner jag att jag kan bidra. Fisket lyckas ju oftast måttligt bra men min matsäck är jag nästan alltid nöjd med. Fick besök av en rödhake medans jag drack mitt kaffe på Risön.

Turen startades och avslutades vid småbåtshamnen i Strömbäck. Ligger enorma båtar upptagna för vintern där, en del måste väl vara 15 meter långa. Såg en kille som pysslade om sin båt och satte upp en träställning för att skydda den med pressening.  Min kajak väger verkligen lätt i det sammanhanget och det är det fina i kråksången!   Lätt lastar jag den av och på biltaket, vinteförvarad blir den upphissad i garagetaket.

Ta en av mina absoluta favoritböcker, ”Abborrfiske” av Arne Broman. Vad gör den så bra? Man får kanske först konstatera att Arne broman hade ett långt och innehållsrikt fiskarliv bakom sig när han skrev den, han hade material och han hade kunskap vilket är en bra början. Han hade också kärleken till sitt ämne, vilket nog också är en fördel. Har dock läst andra författare som haft samma förutsättningar men vars böcker jag aldrig läst mer än en gång. Humor är också en ingrediens, eller kanske bör man säga en blick för detaljer, för det som sticker ut, och att kunna använda det för att binda samman en helhet. Tänk Bellman, stolta stad, liv och rörelse. Sedan är det en speciell sak med flera av Bromans berättelser i boken, han får mig att se under vattenytan.  Jag ser bottenstrukturer;  grusåsar, plattbottnar,  rännor och djupgropar där fisken står. Ser det mycket tydligare då jag läser än då jag själv fiskar men tror faktiskt att hans texter gjort mig bättre på det.

Jag gillar goda berättelser.  ”Följ med och meta” av Nils Jacobsson är en sådan. Det är en bok om en fiskedag, med utvikningar, tillbakablickar, betraktelser och andra avvikelser från huvudberättelsen. Lika levande och bra idag som då den skrevs för 50 år sedan, förutom de korta stycken då han skriver om utrustning för spinnfiske.  Av detta kan man lära sig att om man vill skriva en klassiker så ska man ge fan i råd om utrustning och hålla sig till fiskeskildringen.

Det absurda och fantastiska är en bra krydda, det kan få en berättelse att leva länge. Minns fortfarande en berättelse jag läste i fiskejournalen som tolvåring. Hittade den på nytt då jag bläddrade i gamla tidningar för några somrar sedan, ”Ålfiske” heter den och är skriven av Matti Kokki. Kort men en riktig juvel. Ålfiske med maskrosor. Det finns något i fisket som svarar på detta, det otroliga. Man vet inte vad som finns i djupet, det är själva lockelsen men också en kittlande skräck. Fann i en gammal fiskejournal en annan berättelse, ”Gudslaxen” av Svenne Andersson, som också är en berättelse utanför det vanliga, om fiske med en bockfotad håvare. Helt osannolikt mitt på dagen, en annan sak då mörkret faller.

Tyvärr är det inte så ofta man nu får läsa svenska fiskeskribenter som tar ut svängarna och överraskar, ett undantag är dock Ted Logart. Läste en grej i Fiske-feber 2009, tror den hette ”Släkten är värst”. Nästan lite Richard Brautigan och ”Öringfiske i Amerika” över den berättelsen.

Läste också en samling  engelska noveller, Power Lines, av nya engelsla författare. Många spännande experiment i den boken. Droger och karp, science fiction och öring.  Skulle gärna vilja se något sånt på svenska. Finns säkert tjejer och killar, män och kvinnor, gubbar och gummor i Rosengård, Avesta eller Haparanda som kan berätta något helt nytt om fiske, eller något gammalt på ett helt nytt sätt. Någon som känner sig manad?

Bästa fiskesberättelsen alla kategorier? Här får Mikael Engström, Sveriges bästa fiskeskribent just nu, ursäkta. Här väger han för lätt. Etta och ohotad segrare: ”Fiskafänget” i ”Bombi Bitt och jag” av Fritiof Nilsson Piraten!

 Tog något mer gelatin denna gång och de blev lite styvare, frös dessutom in dem i en burk och då böjdes de lite. Verkar som de behöll den formen ett tag, rätade dock ut sig. Provade att ”armera” dem genom att lägga några sytrådar i kropparna, det gjorde dem även styvare.  Gäller att hitta en blandning som ger lagom hårdhet. Provade att lukt & smaksätta dem med räkspad, blev helt klart lukt men den uppskattades inte av resten familjen Inga fiskar behagade nappa, varken på hemgjorda eller köpes.

Den döde laxfiskaren

2 delar vatten,  1 del socker, 1 del gelatinpulver.

Vatten och socker får koka upp, gelatiner rörs ner då det stelnat. Gjorde en enkel form och hällde ner smeten. Resultatet blev ganska bra, segt blev det. Kruxet kom då jiggskallen skulle apteras, gelatinkropparna kan inte behandlas som de av gummi. De spricker bland annat om du försöker trycka ihop dem för att få kroken på rätt ställe. Tror man behöver en annan typ av jiggskalle, kanske något av typen Vectra vertical? Försöken fortsätter!

Inte en abborre fick vi på något annat heller trots att vi fiskade ganska flitigt. En fin dag var det i alla fall och inga fiskedagar är bortkastade.